Att springa själv tycker jag ibland kan bli lite tråkigt. Dessutom hamnar jag mycket lättare i mitt  "bekvämlighets tempo" när jag springer ensam. Men ikväll hade jag David med mig, det blev 11 km i passligt prattempo. Men j*vlar vad halt det var längs med strandpromenaden. Vi gjorde det bra som kom hem utan benbrot i alla fall!

 

Det blev dessutom ett par set med chins som bonus under löprundan.