Idag var en sån dag när man inte alls hade lust eller ork att träna. Men David ringde på förmiddagen och frågade om jag skulle hänga med ut och springa, och vi kom överens om att fara på en kvällslänk. Och inte kunde jag ju dra mig ur när jag hade sagt att jag skulle hänga på.

 

 

Så det blev en väldigt kort länk på 4 km runt Metviken. Men jag antar att det är just sådana här gånger som gör skillnaden resultatmässigt. Man skulle egentligen inte ha lust att träna men man tvingar sig iväg i alla fall, för visst känns det bra nu efteråt!