Jahapp, så kom domen!

Idag har jag spenderade nästan hela förmiddagen på hvc gällande min fot som varit sjuk från och till sedan december och de senaste dagarna värkt så in o norden att jag haltat. Efter att läkaren undersökt foten, jag varit på röntgen och min läkare tillsammans med en röntgenläkare kollat på bilderna fick jag domen. Jag har en fraktur i foten.
 
Visst är det skönt att nu veta varför man har så ont, och att jag inte har överdrivit eller inbillat mig smärtan, men det jobbiga i det hela är att frakturen är på ett sådant ställe var man inte kan göra så mycket åt den. Frakturen är på undersidan av foten och under stortåns ben var det finns ytterligare två små runda ben som kallas något jag inte minns i skrivande stund, och det är i ett av dess små runda ben frakturen gick rakt igenom benet och enligt läkaren borde ha varit där ett tag och blivit värre. Kirurger vill inte operera här eftersom ärren efter kan bli problematiska, och tar man bort dessa runda ben kan vinklingen på foten bli sned.. Läkaren menade också att skulle jag då i december/januari sökt vård kanske detta skulle ha kunnat fixas på 3-4 månader, men nu är läkningsprocessen längre än så..
 
När jag frågade läkaren hur länge jag förväntas ha smärta i foten och begränsas av den i vardagen, så kunde han såklart inte ge mig något ordentligt svar eftersom det är svårt att säga. MEN prognosen om två år är bra!! När jag frågade om det kan ta upp till 1 år innan jag kan motionera och röra mig obehindrat, så svarade han "ja, tyvärr".. När jag gick ut från läkaren tänkte jag börja gråta, och när min mamma frågade hur det gått brast det. Detta innebär ju att jag måste lägga om min träning helt, för att inte tala om hur mycket det påverkar min älskade häst! Jag kan inte variera motionen för honom lika mycket nu som tidigare i ETT ÅR!!
 
Så det jag nu ska göra är tejpa foten för att försöka stödja och avlasta, ringa askelkliniikka och be om tid så de får göra ett skoinlägg som gör att område vid frakturen inte belastas, jag ska äta den smärtmedicin o antiinflammatoriska medicin han skrev ut åt mig och jag får inte gå i klackskor, springa, skutta och hålla på. Med andra ord alla de pass och övningar jag gått och gjortvid LadyLine och SportsClub är uteslutna en bra tid framöver! För att inte tala om löpskolan jag tänkte börja i, den är bara att glömma, samma sak med de roliga loppen jag tänkte delta i nu i sommar!
 
Nej, jag får nog ringa gymmet och be dem hjälpa mig hitta ett bra träningsupplägg till mig, för nu känner jag att all min motivation åkte ut genom fönstret.. Visst kommer det säkert kännas bättre i morgon när jag tänkt på saken, men nu när jag just kommit hem känns det inte någe vidare.. För jag msåte ju åka in till stan och köpa platta skor nu till vardas o fest eftersom de flesta skor jag har förutom mina skitiga converse har klack.. 
 

Tejp och medicin.. Ledsen i ögat o frustrerad. Men nog blir det bra, bara jag får vara lite ledsen idag går de om tills i morn o jag kan ta tag i utmaningen att hållas fit trots att man är begränsad... Just nu tröstäter jag pizza ;)
 
 
 




» Lena

Som du bruk säg åt mig: "Svansen upp" De kunde vart värre!! ;) Kram!

Svar: yepp, det är ju inte cancer, men måste få vara lite deppad nu så jag kan ta svansen upp resten av dagarna :)
Annu Åkers

2013-05-16 // 15:24:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!