Perfekt start på dagen

En perfekt start på dagen är en god stadig frukost! Jag skulle kunna äta frukost flera gånger om dagen, jag bara älskar frukosten!
 
Jag laddar upp med lite extra mängd i frukosten idag eftersom jag tänkte åka iväg till gymmet nu snart, och efter den gången då jag tänkte svimma i duschen lärde jag mig att äta ordentligt innan ett styrkepass på gymmet. Äta bör man annars dör man!
 
 
Det är sällan jag dricker O'boy, men gosh så gott det är när man väl dricker det!

Core + armträning med mamsen

Idag tänkte jag först ha tagit en vilodag från gymmet, men så ringde mamsen och ville hänga med till gymmet, så vi kikade ut någon passlig timme som funkade för mamsen och min fot och så iväg.
 
Det blev Core 30 min, och jäklarns vad magmusklerna krampade där ett tag. Till min förtjusning så fanns plankan med i programmet, men eftersom jag har frakturen i foten slapp jag som tur göra den, så något gott för ju frakturen med sig, jag kan med gott samvete skita fullkomligt i att göra plankan, hehe!
 
Efter Coren så tränade jag armarna och avslutade med 10 min kondition på crosstrainern. Slutsaldot blev 65 min effektiv träning. Bra det när man först hade tänkt ta vilodag, hyvä minä!
 
 

Lite att tänka på


Lite svårt det här

Alltså min fot har blivit värre igen (bättre som tur idag än igår i alla fall). Jag skulle näligen hoppa ner från min häst här om dagen och så tappade jag balansen då jag landade (landar alltid på friska foten) så denna gång fick också sjuka foten en smäll och smärtan blev värre igen!
 
Jag borde väl sitta hemma och vila foten helt, men jag klarar inte det. Så jag utnyttjar mitt träningsprogram (som inte belastar trampdynan var frakturen är) denna morgondag till ära. Jag tror inte jag hinner träna allt för länge eftersom vi ska till T:fors idag, men iaf 40 min borde jag hinna med, och att frivilligt vara uppe kl 7 för att äta frukost och bege sig iväg mot gymmet är ganska stort för att vara mig. :)
 
Jag har hunnit testa mitt skräddarsydda träningsprogram som gjorts åt mig med tanke på foten en gång, och det var nog tungt och ett bra program! Jag hann inte genom hela på en timme så det är ju bra med tanke på att jag ska endast träna i salen nu en tid fram över, och jag kanske inte tröttnar lika fort? :)
 
Idag ska jag försöka dock träna mera kondition på corsstrainern eftersom min fot till min lycka klarade av det (efter at jag blev visad rätt teknik)!! Rodd och cykling kändes av i foten, så de lades inte med i programmet alls, men många andra bra övningar! Ska bli kul om jag ser resultat?
 
 
 
Annu.

Varför all denna vikthets?

Jar blir nästan skrämd ibland när jag läser tidningar då jag gång på gång får konstatera hur mycket pengar vi kvinnor lägger ut på vårt utseende, och då tänker jag inte enbart på smink och kläder, utan på de stora summor pengar vi lägger på att forma den "snygga kroppen" genom skönhetsoperationer och dyra bantningsmetoder. Det känns lite att sämhället formar oss att tänka man ska göra så lite som möjligt och bli så smal som möjligt på en gång.. Men det funkar ju inte så riktigt.
 
Som jag gång på gång skriver här i bloggen är jag emot bantning. Jag förespråkar "ät det du vill, så länge du tränar i lika stor mängd som du äter onyttigt". Jag ligger till exempel som bäst och käka lite ostbågar eftersom jag känner för det och vet jag kan unna mig detta idag. Thomas håller inte med mig här, han äter nästan aldrig något ohälsosamt, men vi är alla olika och vissa (=jag) behöver olika sorters morötter för att inte falla för ohälsosamma lockelser varje dag, alltså har jag en dag i veckan jag får äta vad jag vill hur mycket jag vill.
 
 
 
Jag har den senaste tiden läst flera olika tidningar för att se hur mycket det egentligen står om bantning, och i princip varenda skvallerblaska eller ungdomstidning står det om bantningstips som är rent ut sagt skadliga för kroppen. Ofta jämförs våra kroppar indirekt med kändisar, och kändisarnas kroppar jämförs med hur de såg ut när de var "fula" och "stora" och hur de ser ut nu när de bantat ner sig x-antal kg och är s.k. "snygga". Här vill jag spy lite när jag läser stora rubriker om "så mycket väger kändisarna" osv.
 
Visst kan man tycka ibland att man vill se ut som någon kändis, men herre gud, hur långt ska detta gå? När man läser om vilket liv kändisarna i USA lever, och metoderna de använder sig för att banta ner sig något kg, jaa-a det är allt annat än hälsosamma metoder de använder sig av! Jag kan erkänna jag för något år sedan prövade på något slags bantningspiller som det var mycket reklam om då, fast det var egentligen inte ett bantningspiller i den bemärkelsen, utan ett sådant som hjälpte till att få igång ämnesomsättningen, men det hjälpte inte alls.. Men min självkänsla var i botten och jag ville bort från den då 12 kg tyngre kroppen som jag inte var van vid och påverkades grymt av medias alla rubriker och bilder på hur man borde se ut!
 
 
 
Men något annat som jag faktiskt fått höra någon gång, och även hört andra tjejer fått höra när de tränar är att "Inte behöver du ju träna som redan är så smal". Har vi människor blivit fördummade av Media?? Och tror vi faktiskt idag att om man tränar så är det enbart för att bli smalare?? Ibland skäms jag över oss människor som lever nu år 2013 då allt i princip kretsat kring bilringarna runt magen, våra hängande rumpor och dallrande  armar, inte underligt anorexi blir allt vanligare när VI pratar och klagar över våra kroppar så att våra barn, syskon, bekanta hör och växer upp med denna kritiska syn på våra kroppar. Det är hemskt tycker jag, det är ju VI som ska vara förebilder och vara ett gott exempel för dem!
 
Nu har hon lite dubbelmoral tänker säkert någon av er nu eftersom jag tidigare skrivt om att jag var större och tränade mig smalare, men det handlade i mitt fall om att jag alltid varit smal i 18 år, och mitt i allt inte var van med min dåvarande större kropp (som jag fått av att tröstäta i 6 månader), och var av mitt självförtroende och min självkänsla inte var de bästa, så bidrog det till att jag vantrivdes ännu mera i min kropp. Men efter att jag har blivit äldre, och kommit tillbaka till den kropp jag är van att se i spegeln känner jag mig mera självsäker och nöjd. Klart jag också vill förbättra någon del på kroppen men jag vantivs aboslut inte i min kropp och kan känna jag ser bra ut när jag ser mig i spegeln. Det skulle aldrig ha skett för snart 3 år sedan.
 
Här är ett bra komma igångprogram även för nybörjaren.
 
Allt handlar inte om att vara smalast och snyggast, det är viktigast att du har en hälsosam kropp, en som orkar leva hela DITT liv, och det är på DITT ansvar att DU tar hand om den så du inte om 10 år begränsas p.g.a. att du inte skött om din kropp och den då inte orkar göra alla saker du skulle vilja. Är vi för magra eller ordentligt överviktiga är det bara ren fakta att kroppen tar stryk, och jaa-a, det är viktigast att man mår bra psykiskt och vara nöjd med sin kropp, men svälter du dig eller inte tänker på vad du äter så kommer du i slutändan inte må bra psykiskt heller eftersom det är en psykisk påfrestning sedan när kroppen säger upp kontraktet bit för bit och du börjar ångra hur du behandlat din kropp eftersom smärtor och andra problem brjar dyka upp redan i ung ålder.
 
Jag har en god vän som jag inspireras något otrolig över (jag vet inte om hon vill jag skriver hennes namn så låter bli). Hon har nått otroligt fina resultat på egen hand och beslöt sig en dag för att göra en ändring och det har hon verkligen gjort. Hon strålar idag och är så fin (nog för att jag alltid tyckt hon varit fin!). Det krävs lite självdiciplin i början, men bara du får en rutin i din träning och kosthållning så kommer det gratis sen.
 
Kämpa på fina läsare!! Kom ihåg att du bara får en kropp, så ta hand om den! <3
 
Annu.

Valross

Idag var jag valrossen Annu på Smulterö. Hade planerat att fara och gymma, men helt ärligt lockade det inte så mycket när jag såg ut hur underbart väder det är, och det är otroligt sällan jag ha möjlighet att ligga en liten stund på stranden. Så 1 h och 15 min spenderade jag där innan jag rusade iväg till jobbet.
 
Men i morgon blir det gym på kvällen, hoppas jag! Beror hur länge "tandläkaren" fixar tänderna på hästen min, för jag jobbar 7-15 så kan bli lite tight. Men håll utkik ändå i morgon, det kommer ett bra inlägg då även om jag inte hinner träna! :)
 
 
 



Efter regn kommer solsken

 
 
Idag var jag då till LadyLine för att få planerat ett träningsprogram. Foten har ju kännts bättre, men idag var den faktiskt lite sämre igen (men inte som förra veckan!). Jag fick prata med Lena på gymmet och planera vad jag vill få ut av min träning, hur ofta osv. och så skulle hon göra ett program åt mig!
 
 
 
 
Efter att vi suttit och diskuterat en bra stund så kom hon med mig i salen och visade några basövningar och tekniken, och jag fick snabbt konstatera att jag gjort med lite fel teknik vissa saker (gällande små saker som ändå är viktiga) så det var ju verkligen super hon var där och petade på mina axlar, knän och höfter när de inte riktigt var i rätt position.
 
En övning (rodden) kändes av lite i foten så den tror jag att jag sparar tills foten blir bättre, men annars så kändes det riktigt bra, flåset kom upp och svetten dunstade fram en aning trots det korta träningspasset. Så jag är mycket hoppfull inför träningen, även om jag inte kan fara på mina älskade pass nu på ett bra tag, men hoppas motivationen hittas i alla fall. :)
 

Update om foten

 
 
I morgon ska jag och planera ett träningsprogram till gymmet som läggs upp tillsammans med en koordinator (eller vad det nu heter) som jag kan använda mig av nu när jag måste vila foten, så det ska bli intressant att se vad jag får för övningar! Hoppas jag orkar hålla programmet och håller motivationen uppe.
 
Gällande foten är det helt otroligt!! Det måste nog v ara någon super-tejpning och super-medicin jag fått, för det är som natt och dag från torsdagen!! Jag kan i princip gå normal och jag känner bara av smärta ibland!! Fatta om jag känner mig lättad nu då jag trodde jag skulle gå med den där smärtan i flera månader! Men jag ska ändå ta de lugnt i alla fall en månad så jag inte gör processen långvarigt, så ser jag efter en månad hur det känns! Ni anar inte vilken glädje jag känner över foten!!
 
Annu.

Jahapp, så kom domen!

Idag har jag spenderade nästan hela förmiddagen på hvc gällande min fot som varit sjuk från och till sedan december och de senaste dagarna värkt så in o norden att jag haltat. Efter att läkaren undersökt foten, jag varit på röntgen och min läkare tillsammans med en röntgenläkare kollat på bilderna fick jag domen. Jag har en fraktur i foten.
 
Visst är det skönt att nu veta varför man har så ont, och att jag inte har överdrivit eller inbillat mig smärtan, men det jobbiga i det hela är att frakturen är på ett sådant ställe var man inte kan göra så mycket åt den. Frakturen är på undersidan av foten och under stortåns ben var det finns ytterligare två små runda ben som kallas något jag inte minns i skrivande stund, och det är i ett av dess små runda ben frakturen gick rakt igenom benet och enligt läkaren borde ha varit där ett tag och blivit värre. Kirurger vill inte operera här eftersom ärren efter kan bli problematiska, och tar man bort dessa runda ben kan vinklingen på foten bli sned.. Läkaren menade också att skulle jag då i december/januari sökt vård kanske detta skulle ha kunnat fixas på 3-4 månader, men nu är läkningsprocessen längre än så..
 
När jag frågade läkaren hur länge jag förväntas ha smärta i foten och begränsas av den i vardagen, så kunde han såklart inte ge mig något ordentligt svar eftersom det är svårt att säga. MEN prognosen om två år är bra!! När jag frågade om det kan ta upp till 1 år innan jag kan motionera och röra mig obehindrat, så svarade han "ja, tyvärr".. När jag gick ut från läkaren tänkte jag börja gråta, och när min mamma frågade hur det gått brast det. Detta innebär ju att jag måste lägga om min träning helt, för att inte tala om hur mycket det påverkar min älskade häst! Jag kan inte variera motionen för honom lika mycket nu som tidigare i ETT ÅR!!
 
Så det jag nu ska göra är tejpa foten för att försöka stödja och avlasta, ringa askelkliniikka och be om tid så de får göra ett skoinlägg som gör att område vid frakturen inte belastas, jag ska äta den smärtmedicin o antiinflammatoriska medicin han skrev ut åt mig och jag får inte gå i klackskor, springa, skutta och hålla på. Med andra ord alla de pass och övningar jag gått och gjortvid LadyLine och SportsClub är uteslutna en bra tid framöver! För att inte tala om löpskolan jag tänkte börja i, den är bara att glömma, samma sak med de roliga loppen jag tänkte delta i nu i sommar!
 
Nej, jag får nog ringa gymmet och be dem hjälpa mig hitta ett bra träningsupplägg till mig, för nu känner jag att all min motivation åkte ut genom fönstret.. Visst kommer det säkert kännas bättre i morgon när jag tänkt på saken, men nu när jag just kommit hem känns det inte någe vidare.. För jag msåte ju åka in till stan och köpa platta skor nu till vardas o fest eftersom de flesta skor jag har förutom mina skitiga converse har klack.. 
 

Tejp och medicin.. Ledsen i ögat o frustrerad. Men nog blir det bra, bara jag får vara lite ledsen idag går de om tills i morn o jag kan ta tag i utmaningen att hållas fit trots att man är begränsad... Just nu tröstäter jag pizza ;)
 
 
 

Träningsshorts?

Jag tycker man ser allt flera som har shorts när de tränar, och jag tycker det är mycket snyggt på vissa! Men jag är lite tveksam när det kommer till mig? Ska jag köpa ett par eller??
 
Vad tycker ni som tränar i shorts. Åker de upp och blir som trosor under tärningspasset? Svettas man mera om benen så huden blir irriterad då den tar emot hud, ni vet då låren går ihop?? För det ser verkligen så fräsht ut nu till sommaren med shorts, så jag har länge funderat om jag borde införskaffa mig ett par?? :)
 
 
Det är nämligen lite det här som är min mardröm då man ändå har en
större bakdel så skulle inte detta vara så smickrande om det skedde ;)
 
 

Eller måste man ha super slimmade ben för att shorts ska vara bekvämt? Berätta era erfarenheter
 

Så frustrerad!

Jag känner mig så frustrerad. Det känns som det kommer någonting emot hela tiden nu igen som gör jag inte kan träna! Sedan jag tog eget medlemskap har bara sjukdom härjat här känns det som..
 
Denna värk jag känner i foten har egentligen varit från december redan, men den värken har varit överkomlig, men de senaste 3 dagarna har det PANG blivit värre och jag ätit maxdos värkmedicin, och idag klarade jag inte ens av att åka ut till stallet och rida p.g.a. värken i foten som uppstår då jag går helt vanligt. Så idag på praktiken fick jag gå på yttersidan av foten för att inte stöta till "knölen" under stortån på min vänstra fot. Thomas frågade mig i morse "ska du faktiskt klara av att vara på praktiken idag?", så jag skojar inte om smärtan som strålar i foten!
 
Jag förstår inte vad som hänt, är "knölen" under stortån som smärtan strålar ifrån inflammerad? Som ni förstår hamnar jag med andra ord skippa alla timmar på gymmet som har med fart att göra, och löpskolan får jag lägga på hyllan tills jag får veta av farbror doktorn vad foten felas. :(
 
Sorry nu för mitt tycka synd om mig inlägg, men jag vill förklara varför det är lite tyst på bloggen här nu.. MEN jag kan ju träna övrekroppen, så efter tenten på fredag tränar jag den som vanligt och uppdatera, om träning, men gällande min träningen (annan uppdatering kommer) kan det vara lite tyst här nu några dagar. :( Hoppas ni förstår!
 
 
Löpning, hopp, studsar, och andra rörelser som belastar foten mera får vänta..
 
Istället får jag fokusera på bålen, mage och rygg + armar, antar jag!

Nya löpskor

För några veckor sedan konstaterade jag att det började bli dags att skaffa nya löpskor. Eftersom jag inte är någon aktiv löpare så har jag bara haft ett par som blivit använda vid alla löprundor, och lite utöver det, så slitaget har varit hårt och skorna har använts väl.
 
När det gäller inköp av löpskor för egen del så brukar jag sällan titta på de allra billigaste modellerna, eftersom jag tror att det ligger någonting i det man brukar säga "man får det man betalar för". Dessutom har jag haft lite problem med fötterna tidigare då jag sprungit med sämre skor, så när det gäller kvaliteten på löpskor så vill jag inte pruta på priset.
 
Jag tittade runt på Asics modeller eftersom jag tycker att deras skor passat mina fötter bra. Jag hittade ett par som satt riktigt bra på foten, men prislappen var alltför dyr, 200 euro! Väl hemma surfade jag runt lite på nätet för att jämföra priser osv, när jag då hittade en webshop i Tyskland som sålde den modell jag tidigare provat i sportaffären. Den endra skillnaden var att jag "bara" hamnade att betala 104 euro, frakten inräknad! Det blev alltså att kosta nästan hälften av priset som jag skulle blivit tvungen att betala här. Efter att jag beställt och betalat så tog det knappt två veckor innan skorna kom hem hela vägen till dörren. Bekvämt, enkelt och billigt!
 
Så vet du vilken skomodell och storlek som passar dig, så lönar det sig absolut att se dig omkring lite på skor från utlandet. Det finns pengar att spara.
 
Asics Gel-Kayano 19
 

Nu är det backintervaller som står på tur vid Skogberget! Bra väder i alla fall för att träning!
 
Thomas.
 

Body & Mind

Idag prövade jag mig på BodyBalance på gymmet eftersom min ridlärare alltid sagt jag borde fara på den timmen för att stärka min stabilitet så det i sin tur påverkar min ridning på positivt sätt.. Så idag fick jag tummen ur och prövade på det passet.
 
Det var verkligen något helt annat än jag tidigare gått på, men de där 60 min måste jag erkänna gick fort och eftersom värmelamporna var på max rann nog svetten trots att rörelserna inte var några pulshöjande.
 
Det jag dock fick konstatera var att jag var yngst (absolut inget fel med det) men styv och ovig som en planka!! Kvinnor som närmar sig 50 år var vigare än mig och vigulantare, och där kom långa styva pinnen Annu, haha. Nämen de kan ju bara bli bättre!
 
Jag kommer definitivt gå på det flera gånger eftersom jag fick ett sådant härligt lugn av timmen, och jag kände verkligen hur bra det var för mina dåliga höfter och knän!! Så jag förstår nog nu varför min ridlärare tjatat om BodyBalance till mig, för jag kan tänka mig att det verkligen stärker bäcken musklerna och bålen om man går flera gånger på BodyBalance.. Men den där jäkla plankan, varför måste den vara med i alla magövningar?? Den är ju så tung, haha!!
 
 
 
Annu.

TRÄNINGSVÄRK

Alltså jeesus vad tränignsvärk jag har i bröstmusklerna!! Jag pumpade ganska så bra igår på BodyPumpen men jag kände mig ganska så svag. Sara har ju blivit så stark så hon har ju nästan trippelt så mycket vikter som mig i alla övningar, så jag fnissade lite åt mig själv när jag såg mina spagettiarmar i spegeln, haha. Nå bättre kan det bara bli!
 
Sen fick Sara mig också övertygad om att börja i en löp-skola igen, så nu ska jag försöka hänga med i Heidis löpskola "på språng" med Sara! Ska bli intressant om jag får mer intresse för löpningen nu?? Vi får se?! Hoppas min självdiciplin håller i sig så jag kommer igång. Här hittar ni mer info på FaceBook och här på folkhälsans hemsida. 
 
 
Senast jag var ute och sprang var i påsk med pappa i Sverige.
 
Annu.

Tagga tagga, peppa peppa

Haha, alltså mitt tränande de senaste två veckorna har varit skrattretande, MEN nu är jag på gång efter stress, flunssa och spysjuka. Jag är mer taggad än någonsin att komma igång!! Ikväll blir det BodyPump på LAdyLine med världens bästa Sara.
 
Jag blev annars lite ledsen när jag ställde mig på vågen igår och idag. Andra tjejer skulle väl bli glad, men inte jagEnligt den har jag gått ner nästan 2 kg under dessa 2,5 veckor, och de måste ju betyder att musklemassa försvunnit från min kropp (=muskler väger mer än fett)!! Så därför tycker jag att BodyPump passar extra bra in idag så jag kan pumpa tillbaka lite muskler, hehe, jag vill ju ha lite former och MUSKLER på min kropp.
 
SÅ NU KÖR VI!!
 

Mina mål..

Jag blev lite sugen jag med att skriva om mina mål när Thomas skrev om sin botniatrippel! Sådana "stora" mål har inte jag, eftersom mina tävlingar kommer att ske inom ridsporten eftersom den slukar mest av min lediga tid. MEN, mitt mål är att kunna delta eventuellt i midnattsloppet (10 km) i Helsingfors 31 augusti
 
Sedan har jag och Thomas fundera lite smått om vi skulle delta i Vita Fruns parlopp den 2a juli. Det innebär att en är en sträcka på ca 6 km springs emot varandra, alltså att jag skulle starta i ena ändan och Thomas i andra i så fall och där vi möts avslutas loppet. Ganska kul vad? Jag tycker detta skulle vara ganska så kul, och det loppet arrangeras i Tottesund, Maxmo.
 
Vad har ni för mål med er träning? Ifall jag håller mina mål så är det första gången jag tävlar i löpning (utöver stafettkarnevalen) sedan jag gick i friidrott när jag gick i lågstadiet. :)
 
 
Vita Fruns parlopp i Tottesund
Midnattsloppet i Helsingfors

Kände mig provocerad

Jag kan inte somna.. Inatt var jag som många andra ute och svirade Vappen till ära. Roligt hade jag, men i slutet av kvällen kände jag mig riktigt provocerad när jag fick kommentaren "är du upptagen när du har så bra självförtroende?!". Är hon en dryg jäkel, tänker ni säkert nu... Men saken är den att vi som var ute inatt träffade en person som hängde med ossett tag och vi alla började till sist driva och skoja lite med varandra. Men när jag började driva om mig själv, samtidigt som jag skojade med en annan person fick jag den nämnda kommentaren, och jag blev lite stum, förvånad och irriterad. ALDRIG har någon ställt mig en fråga om jag skulle ha "för bra" självfötroende bara för att jag är upptagen  baserat på att jag skämtar om mig själv och med adra?!! Vad har helst det med saken att göra om man är i ett förhållande om man har självfötroende eller inte?? 
 
Varför blev jag irriterad? Jo, för jag vil att tjejer ska våga visa mera framfötterna och våga tro på sig själva!! Visst förstår jag att ibland får vissa personer deras storyn att låta så otroligt dryga, och personerna i fråga framställer sig själva som äckligt självsäkra, men eftersom jag är precis som vilken självsäker/osäker tjej som helst, kände jag mig provocerad eftersom påståendet baserar sig på att mitt självförtroende skulle ha något att göra med om jag är i ett förhållande eller inte. Är det så att man magisk får ett självfötroende bara för att man är i ett förhållande? NEJ!! Åter igen kommer jag till hur viktigt det är att må bra PSYKISKT(!!) eftersom DET har att göra med om man har självfötroende eller inte. När du mår bra i knoppen och sen kroppen, DÅ lyser ditt välmående igenom och du lyser i din omgivning så att andra människor lägger märke till hur otroligt vacker du är och du strålar - självsäkerhet!!
 
Kanske jag överreagerar gällande kommentaren, säkerligen, jag menar jag är ju kvinna, hehe, MEN jag tycker tjejer skulle få visa framfötterna mer och våga visa sig mera självsäkra. Blir ni män osäkra för att en kvinna är självsäker, så synd för er, för den tiden tycker jag borde få sitt slut nu. Jag tycker det är nog nu med osäkra kvinnor som tvivlar på sig själv. Jag tycker det är dags att det blir okej för kvinnor att visa sig självsäkra utan att upplevas som bitchar eller dryga..
 
Var nöjd med dig själv, våga bjuda på dig själv och var ödmjuk mot dina medmänniskor. Men före du tänker på andra, kom ihåg att du ska prioritera din egen hälsa först!!! Det är inget fel med att visa självfötroende. Våga mera. Girl power!
 
Jag hoppas verkligen flera håller med mig om att vi måste försöka peppa varandra att få bättre självfötroende, för en kvinna i dagens moderna samhälle skall inte behöva känna sig undangömd eller tillbakahållen. NEJ, visa framfötterna och fler byggstenar till självförtroendet för att få en stark grund!! Tack och godnatt!!

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!