BotniaVasan i ord och bilder

I söndags deltog jag i mitt livs första skidtävling, BotniaVasan 2013, ett klassiskt skidlopp på 52 km. Jag hade ett huvudmål och ett delmål. Huvudmålet var att komma i mål, och delmålet var att göra det på under 5 timmar. Jag hade färdigt bestämt mig för att passera mållinjen, det fanns inga andra alternativ. D.v.s. om inga oförutsägbara olyckor eller dylikt skulle inträffa.
 
När väckarklockan ringde klockan 06.00 på morgonen, så hade jag fyra timmar tills på mig tills starten klockan 10.00. Tittade man ut genom fönstret så var det mörkt och mer eller midre snöstorm, så vid den tidpunkten kände man sig inte alltför motiverad. Jag hade tidig väckning för att i lugn och ro kunna sitta och äta en ordentlig frukost och läsa tidningen, utan någon som helst stress. Praktiska saker som att hämta ut tävlingsnumret och tävlingschipset hade dessutom gjorts dagen innan, så jag behövde inte ha bråttom till Vörå och Norrvalla där tävlingen var.
 
 Flinet på bara innan starten!
 
Klockan 09.00 startade jag och Annu mot Vörå, med ett snabbstopp i Smedsby där jag fick låna skidglasögon av hennes pappa, som senare visade sig vara guld värda i snöovädret. Annu kom med som moraliskt stöd och hejjade, på samma gång som hon fick leka fotograf. Vi kom till Vörå ungefär 20 minuter före start, och jag värmde lungt upp och laddade det sista med vätska och energi.
 
 Uppvärmning i lugn takt.
 
Jag gick och ställde mig nästan längst bak i det tredje startledet, och lade på mig skidorna. Tillsammans var vi närmare 1000 personer som stod vid startfältet i snöovädret. Nu var det bara minuter kvar, men någon nervositet kändes inte av, det skulle bara bli kul! PANG, lät det plötsligt och folk började röra på sig när loppet var igång.
 
 Startskottet för tävlingen!
 
Den första kilometern eller två bestod av ganska mycket backar och stigningar, och det var väldigt mycket folk så det blev lite trångt. Farten var mycket långsam i det skedet, för man slapp inte framåt p.g.a. trängseln, men det var kanske lika bra så att man inte gick ut för hårt i början.
 
 Närmare 1000 personer i tre olika startled deltog i tävlingen.
 
Efter 3-4 kilometer blev det aningen bättre med utrymme och man kunde skida friare. Vätskestationer fanns utplacerade vid sju olika ställen längs med spåret, och jag hade på förhand bestämt mig för att stanna vid alla för att snabbt dricka sportdryck eller blåbärssoppa. Den första stationen var efter 8 km i Tuckor. Efter ett snabbstopp där fortsatte färden mot nästa station i Kuckus, som fanns efter 14 skidade kilometrar. Sträckan dit gick genom skogen och det var behagligt och fint att skida.
 
När jag kom till Kuckus så stod Annu med sin familj och hejjade när jag kom. Ännu kändes ingen trötthet av i kroppen. Men jag slängde ändå i mig ett par energigelpåsar som Annu gav mig eftersom jag visste att de skulle behövas innan det var över.
 
 Påfyllning av energi i Kuckus.
 
Följande punkt att passera var Kimo (20,5 km), och sedan Komossa (29 km). Någonstans här så kom ett par jobbiga uppförsbackar som gjorde att man fick upp flåset ordentligt och började känna av lite mjöksyra. Men jag hängde på i en klunga och följdes åt med den.
 
Röukas var nästa efter 35,5 km. Vid träsket slapp det att blåsa en hel del som gjorde att man blev lite irriterad, men det hade i alla fall slutat att snöa.
 
Nu började det kännas av lite i kroppen, när jag närmade mig Kalapää (41 km). Men det var kanske mera psykiskt tungt än fysiskt. Här skidade man på långa raka oändliga bilskogsvägar, och det var så förbannat tråkigt. Trösten var att målet så småningom började närma sig och jag såg på klockan att jag kanske till och med skulle klara det på under fem timmar!
 
Vid sista vätskestationen i Vörsmossen (46 km), så började jag känna att nu är det inte långt kvar. Spåret gick tack och lov tillbaka in i skogen så att man slapp bilskogsvägarna, så det blev mera inspirerande terräng. När det kom en skylt där det stod två kilometer kvar till mål så böt jag spår och skidade förbi klungan som jag låg i.
 
När jag såg målet tog jag i med mina sista krafter och parstakade för allt vad jag var värt. När jag passerade mållinjen efter 52 skidade kilometrar, så visade klockan på 4:38:53. Jag hade alltså klarat det! Jag kom i mål och jag gjorde det på under fem timmar!
 
 Nöjd efter att ha passerat mållinjen!
 
 
 
Tack till alla funktionärer och talkoarbetare för ett bra arrangemang!
 
Thomas.




» Sofia

Härligt, bra jobbat! :)

Svar: Tack ska du ha! :) //Thomas
Annu Åkers

2013-02-12 // 09:40:55
» Sara

Härligt! :)

2013-02-12 // 10:53:55

Några tips på hur man snabbt går ner 2-3 kg? ^^

2013-02-12 // 13:57:37
» Heidi

Älskar att läsa race-rapporter, både om lölopp och andra tävlingar :) Duktigt skidat!

Svar: Tack tack! Jo jag själv tycker det brukar vara intressant att läsa sånt :) // Thomas
Annu Åkers

2013-02-12 // 16:53:02
» Heidi

Löplopp skulle det förstås stå :)

2013-02-12 // 16:53:31

Härligt, bra skidat Thomas och bra fotat Annu!! :) Vilken rolig rapport det här var, mycket intressant läsning. Det är nästan så att jag skulle vilja anmäla mig till nästa års lopp. Så inspirerande var detta inlägg!

Svar: Kul att du gillade det :) // Thomas
Annu Åkers

2013-02-12 // 20:10:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!